Vad är en jaktpodenco?

De spanska jaktpodencosarna är inte en egen ras men att kalla dem för blandraser är också att göra det för enkelt för sig.  De har uteslutande avlats för jakt och utseendet har varit sekundärt till deras jaktprestanda. Sitt karaktäristiska utseende har de olika podencoraserna utvecklat efter den typ av byte de jagat. Men klimat och naturtyp har också påverkat deras utseende. En smal och högbent hund har lättare för att göra sig av med överskottsvärmen då de jagar under många och långa timmar under en glödhet sol. En kompaktare hund skulle snabbt dö av värmeslag under de villkor som råder runt medelhavet.

Det var först under 1980-90-talen som RSCE (Spanska kennelklubben) godkände podenco canario, podenco ibicenco och podenco andaluz som egna raser. Fram tills dess så fanns det inga skrivna standarder på hur en podenco skulle se ut. Trots det så visste alla hur en podenco skulle vara byggd för bästa prestanda. De stora uppresta öron var ett måste och har blivit deras signum. De flesta skulle även ha en smäcker kroppbyggnad med långa ben men det finns undantag från den regeln. Däremot kunde färgerna och pälsarna skifta mycket i färg och struktur. Grannen i mitten födde upp röda podencosar. Familjen till vänster chokladfärgade och dem till höger hade kanske svarta. Men trots det så ansågs alla vara just podenco.

När det gäller t.ex. andaluzen så hade majoriteten av hundarna mörk nos och mörka ögon innan standarden sattes. När man ville få andaluzen erkänd som ras så protesterade portugiserna, då de ansåg att andaluzen var för lik deras podengo portugues. Man beslöt då i Spanien att endast erkänna de med röd nos som "äkta" andaluzer. I en handvändning så hade majoriteten av podenco andaluzerna gått från "äkta" till blandras. Liknande kompromisser gjordes också inom de andra podencoraserna. Inom podenco canario så erkänns t.ex. inte de svarta eller fräkniga hundarna.

Skulle du fråga en jägare vilken ras hunden till vänster tillhör så skulle nog majoriteten av dem svara maneto. Skulle du fråga en uppfödare så skulle kanske en del av dem säga att det är en podenco eller en manetoblandis. Det som gör att han inte är en maneto det är färgerna som inte är godkända enligt standarden. De flesta jägare och många uppfödare skulle hellre vilja se att man breddade standarderna så att man tillät en större bredd inom raserna. Om ni tittar på några av videorna som finns, så kommer ni att se att de alla handlar om jakt. I jaktsammanhang så har man en större tolerans på hur en podenco ska se ut. Så trots att det sägs att det är andaluz, canario eller ibicenco så kommer ni att se att många av dem aldrig skulle få godkänt på en utställning. Men trots det så anses de vara renrasiga i dem sammanhangen.

De hundar som kommer till Sverige via spanska rescues är främst jaktpodencosar och podencoblandisar. Att dra skiljelinjen mellan jaktpodencosar och  podenco-blandisar är hårfin. Men har de alla de yttre kännetecknena samt temperament och jaktlust som en podenco ska ha, så skulle jag kalla dem för jaktpodencosar. Fast egentligen så är det bara ord som vi människor leker med. En hund bryr sig inte om ifall vi kallar den podenco si eller så, schäfer, pudel eller rent utav för badboll. Bara vi ser till att de får allt det som en hund behöver så är den nöjd, oavsett om den är renrasig med stamtavla eller är en byracka upplockad från någons bakgård. Det är endast för ägaren som det har någon betydelse om hunden har papper eller ej. En stambokförd hund kan du ställa ut och tävla med på ett mycket enklare sätt än med en hund utan. En hund utan stamtavla får inte delta på alla tävlingar, vilket man bör vara medveten om ifall man väljer att skaffa sig en jaktpodenco. Men de är precis lika trevliga som sina kusiner med stamtavla och lämpar sig lika väl till att värma matte och husses fötter kalla vinternätter. 

La Podenquera