Faraohunden eller Kelb tal-Fenek (KtF, kanin hund) är en jaktras som utvecklats på medelhavsöarna Malta och Gozo. Det är en mediumstor hund vars mankhöjd ska ligga mellan 53-63,5 cm. Färgen är olika nyanser av röd med lite vitt. Kroppen ska vara något mer långsträckt än hög. De ska inte vara lika högställda som de flesta andra podencoider. Hos denna ras strävar man mot en måttlig och balancerad hund exteriört. Men naturligtvis finns podencoidernas största kännetecken även på denna underbara ras, de stora rörliga öronen. Se gärna i standarden för att få en mer tydlig exteriör beskrivning.
Naturen på Malta som dessa hundar utvecklats för att klara av består utav klippor, terraserade fält, små vassa stenar och stenmurar som skär genom landskapet. Deras främsta jaktbyte är vildkaninen. Kaninerna på Malta gräver inte gryt utan de använder sig utav de naturliga hålrum som finns under klippblock eller inne i murarna. Nära kusten så består naturen också av sprickor och skrevor som kaninerna använder som tillflyktsort.
På Malta är Kelb tal-Feneken böndernas hund. De hålls ofta i flock. När man jagar så använder man sig ofta utav Mizzwegin, ett par, bestående utav en tik och en hane. Men ibland så jagar man även med flera hundar dock inte med så många som t.ex canariorna där man kan jaga med upp till 12 hundar åt gången. Precis som med canarion och cirnecon så använder man sig här också utav illrar.
Jakten förekommer nästan alltid på natten, då helst en molnig natt. Anledningen till det är att kaninerna är så snabba och smarta att hundarna har svårt att få tag på dem under dagen. På natten så söker hundarna av området med sin nos. De har vinden mot sig så att kaninerna inte ska få vittring på dem. Hundarna kan var så långt bort som 500 meter från sin ägare då de arbetar. Då det fått upp ett spår ger det ifrån sig ett karakteristiskt skall som på maltesiska kallas kurriera. Ju närmare sitt byte de kommer desto mer frenetiskt blir skallen. Skallen talar också om för jägaren var de befinner sig så att han kan ge sig av emot dem. Ibland så hoppar de också högt för att försöka få syn på sitt byte. När hundarna börjar driva kaninen så driver de den mot jägaren. Ibland tar de dem under själva jakten. Det kallas för hetsjakt och är förbjudet i Sverige.
Oftast så brukar kaninerna söka sig ner i hålor och skrevor för att komma undan hundarna. Hundarna pekar då ut vart för ägaren genom skall och frenetiskt kraffsande där kaninen smitit in. Man täcker då för muren eller håligheten med ett tät nät för att inte kaninen ska kunna smita undan. Därefter skickar man in en iller med en bjällra runt halsen. Illerns uppgift är att driva ut kaninen ur håligheten. Hundarna följer ljudet av bjällran för att se vart kaninen ska komma ut. Där står de sedan på pass och tar kaninen. Med andra ord så sköter hunden om allt. Jägaren har inget gevär utan det är hunden som sköter uppletandet, jagandet och slutligen dödandet, för att sedan apportera bytet till ägaren.
Utanför Malta så hålls faraonerna - Klieb tal-Fenek, främst som sällskapshundar. Om man förstår deras arbetsbakgrund så inser man snart att det inte är en pudel man köpt utan det här är en ras som kräver lite mer utav sin ägare. Det är viktigt att man inser att det är ett rovdjur man har i sitt koppel och att de bör hanteras med respekt utifrån det. Det är inte alls farliga gentemot människor. Tvärt om. De är kända som underbara familjehundar då de är så trogna sina egna, mjuka, glada, fulla av upptåg och kärleksfulla. Men de är avlade för jakt på smådjur. Det innebär att grannskapets katter mm kan leva farligt om du inte har uppsikt över din hund. Familjens egna övriga djur lär de sig snabbt att respektera. På Malta lever de t.ex. tillsammans med illrar. Men att man själv har katt hemma är inte en garanti för att de låter grannens katt vara. Om man har en hund så kan man oftast stävja jakten genom idog träning från tidig valpålder. Men har man flera så bildar de snabbt ett jaktlag och blir då döva för allt annat. Det är något som jag kan skriva under på då det gäller mina två podencos. Jag hade näst intill 100% inkallning på dem innan de bildade sitt jaktlag. Nu kommer de när de är färdiga.
De kan vara lite reserverade mot främlingar men de får inte vara skygga och rädda. En del bönder på Malta anväder också sina hundar då de ska flytta på sina flockar av får och getter. Men de arbetar dock inte på samma intensiva sätt som en riktig vallhund. De används också som vakthundar på gården. De har ingen skärpa som de "riktiga" vakthundarna utan varnar bara genom sina högljudda skall. Det är ett beteende som de har tagit med sig även som sällskapshundar. Deras jaktinstinkt kopplad med den väl utvecklade nosen gör att ni troligtvis även kommer att ha en hund som går med nosen klistrad mot marken större delen av promenaden om ni inte arbetar med det.
De är med andra ord inte en ras för er som endast gillar mysiga hemmakvällar. De är en ras som behöver få mycket fysisk motion och mental stimulans för att bli en trevlig och harmonisk hund. Får de bara det så älskar de också mysiga hemmakvällar. Det bästa är att få rulla ihop sig under ett tjockt täcke upphöjt på en säng eller soffa. Så vill ni inte ha en hund i era möbler så kan ni stänga ner denna sida nu. De ser sig gärna som universums medelpunkt, vilket innebär att ni inte ska tro att ni kan göra något utan att inkludera dem i det också. Se till att ni har något säkert ställe att släppa er KtF innan ni skaffar er en. De ger sig långt bort från ägaren då de ger sig av på jakt. Några gånger i veckan så måste de få explodera i tokrus. I övrigt så kan man cykla med dem, träna lure coursing och en massa annat som man själv är intresserad av. Men kom ihåg, att de är inte en bruksras som gärna arbetar timme efter timme för att vara er till lags.
En faraon gör inget som den själv inte tjänar något på. Så all träning ska ske med mjuka, uppfinningsrika och roliga metoder. Träna också under korta träningspass så att ni håller er hunds intresse vid liv. Det innebär inte att man inte kan ställa krav på sin hund. Men här gäller det då att man själv är lugn, konsekvent och TÅLMODIG. Du får kanske upprepa samma sak tusen ggr innan din hund ger med sig och säger okej, ska inte göra så mer. De går också utmärkt att ha dem i lägenhet bara man ser till att de får utlopp för sin energi. En nöjd faraohund ligger bara förnöjt ihopringlad hemma och njuter. En inte fullt så nöjd faraon ska vi inte gå in på här. Det överlåter jag åt er fantasi istället.
