La Podenquera - Faraohund Standard

FARAOHUND

Ursprungsland: Malta

Hemland: Storbritannien

Användningsområde: Faraohund används i sitt hemland som jakthund. Den jagar med lukt- och synsinnet och använder sig även i påfallande utsträckning av hörseln.

FCI-Klassifikation: Grupp 5, sektion 6

Bakgrund/ändamål: Faraohund finns avbildad i egyptiska gravar från ca 2000 f Kr och finns omtalad i skrifter med ännu äldre ursprung. Rasen utvecklades på öarna Malta och Gozo i Medelhavet och genom denna isolering kom typen att bevaras och konsolideras. På 1920-talet importerades faraohund till England och på 1960-talet var den etablerad och har sedan spritts till omvärlden. Faraohund är en snabbfotad, elegant och trevlig familjehund.

Helhetsintryck: Faraohund är en medelstor, ädel hund med torra, rena linjer, elegant men ändå kraftfull. Den är mycket snabb med fria lätta rörelser och alert uttryck.

Uppförande/karaktär: Faraohund är livlig, intelligent, vänlig, tillgiven och lekfull.

Huvud: Huvudet skall som helhet se ut som en trubbig kil när man ser det i profil och uppifrån. Hjässan och nosryggen skall vara parallella. Nospartiet skall vara något längre än skallpartiet.

Skallparti: Skallpartiet skall vara långt, torrt och väl utmejslat.

Stop: Stopet skall endast vara något markerat.

Nostryffel: Nostryffeln skall alltid vara köttfärgad och harmoniera med pälsfärgen.

Nosparti: Nospartiet skall vara något längre än skallpartiet.

Käkar/Tänder: Saxbett med starka tänder och kraftiga käkar.

Ögon: Ögonen skall vara ovala, måttligt djupt liggande och bärnstensfärgade i harmoni med pälsfärgen. Uttrycket skall vara ivrigt och intelligent.

Öron: Öronen skall vara medelhögt ansatta och bäras upprättstående då hunden lystrar, men de skall vara mycket rörliga. De skall vara breda vid basen, tunna och stora.

Hals: Halsen skall vara lång, smal, muskulös och lätt välvd. Struplinjen skall vara torr.

Kropp: Kroppen skall vara smidig. Kroppslängden skall vara något större än mankhöjden.

Rygglinje: Rygglinjen skall vara nästan rak.

Kors: Korset skall vara lätt sluttande.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda.

Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.

Svans: Svansen skall vara medelhögt ansatt, ganska tjock vid roten och avsmalnande (som en piska). I viloläge skall svansen nå strax nedanför hasleden, i rörelse skall svansen bäras högt och uppåtböjd. Svansen skall inte bäras indragen mellan benen. Spiralformad svans är inte önskvärt.

Extremiteter:

Framställ: Frambenen skall vara raka och parallella.

Skulderblad: Skulderbladen skall vara långa, starka och väl tillbakalagda.

Armbåge: Armbågarna skall sluta väl mot kroppen.

Mellanhand: Mellanhänderna skall vara starka.

Framtassar: Framtassarna skall vara starka, väl slutna och fasta. De skall varken vara inåt- eller utåtvridna. Trampdynorna skall vara kraftiga. I hemlandets standard anges att sporrar får avlägsnas.

Bakställ: Bakstället skall vara starkt och muskulöst. Bakbenen skall bakifrån sett stå parallellt.

Knäled: Knälederna skall vara måttligt vinklade.

Underben: Underbenen skall vara väl utvecklade.

Baktassar: Baktassar, se framtassar.

Rörelser: Rörelserna skall vara fria och flytande. Huvudet skall bäras ganska högt. Hunden skall täcka mycket mark utan påtaglig ansträngning. Ben och tassar skall föras fram i linje med kroppen. Varje tendens att vrida tassarna utåt eller inåt i rörelse är, liksom höga frambensrörelser (s k hackneyrörelser), högst oönskade.

Päls: Pälsstruktur: Pälsen skall vara kort och glänsande, varierande från fin och åtliggande till ganska sträv, utan fanor.

Färg: Röd eller djupt röd, med tillåtna vita tecken enligt följande:

- Vit svansspets (synnerligen önskvärt)

- Vitt på bröstet (s k stjärna)

- Vitt på tårna

- Smal, vit bläs längs ansiktspartiets mittlinje tolereras

- Fläckighet eller vita tecken på andra delar av kroppen än de ovan angivna är inte önskvärt.

Storlek/vikt:

Mankhöjd: Hanhund: 56 - 63,5 cm, idealhöjd 56 cm. Tik: 53 - 61 cm, idealhöjd 53 cm

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.