Podenco Ibicencon är en mediumstor jakthund från de spanska Balearerna. Balearerna består av Medelhavsöarna Ibiza, Mallorca, Menorca och Fermentera. Det är Ibiza som fått ge det spanska namnet på denna ras, Podenco Ibicenco. På katalanska så heter de Ca Eivessenc. De förekommer också under flera olika namn på andra ställen runt medelhavet. Mankhöjden ligger mellan 60-72 cm. Man kan acceptera en viss avvikelse från det om hunden i övrigt håller exeptionell klass. Tillåtna färger är röd och vit i olika nyanser och tillsammans. De finns i kort- och strävhår. En del vill att det sällsynta långhåret ska räknas som ett tredje hårlag men idag ses det som en variant på strävhåret.

Podenco Ibicencon är en mycket atletisk och elegant hund med sina långa ben och smäckra kropp och långsträckta nobla huvud. Men det är ändå deras stora uppresta öron som är deras främsta kännetecken. De är mycket snabba och viga med en enorm hoppförmåga. Om ni går in under Videon så kan ni där få se hur de arbetar under jakt. När en podenco Ibicenco jagar så använder de sig utav alla sina sinnen. De är hundar skapade för hetsjakt vilket innebär att det är de och inte jägaren som jagar, dödar och apporterar. Jägaren har inget gevär utan är endast med som åskådare och tar emot bytet från hundarna och delar ut deras belöningar. Belöningen de oftast får vid överlämnandet av bytet till ägaren är en slurk vatten. Hetsjakt är förbjudet i Sverige. De jagar lika gärna nattetid som dagtid. Genom att de arbetar så självständigt, så blir det att de arbetar mycket längre bort från ägaren än andra jaktraser, där jägaren måste vara inom skotthåll.

Först så söker hundarna av området, de arbetar i flock, med sina nosar för att spåra upp sitt byte. Vanligast är kanin och hare. Men även andra mindre och lite större djur förekommer. När de väl fått korn på något så tar synen och hörseln vid. Det är nu som man får se deras fullkomligt makalösa och trollbindande hopp. De är fullkomligt orädda där de far fram. Inget kan stoppa deras framfart. De far rakt genom risiga snår, över murar och stenar, ja allt som står i deras väg tar de sig över. Med samma majestätiska elegans.

Genom sina höga hopp så får de en överblick över terrängen och vart bytet befinner sig. De tar då också hjälp utav sin hörsel då synen inte räcker till för att navigera rätt. När de får ögonkontakt med bytet så börjar de att skälla och övriga hundar ansluter sig snabbt för att ringa in bytet. Bytet dödas omedelbart genom att ryggen eller nacken knäcks. Inom denna ras så föredrar man dock att bytet levereras levande och oskatt, vilket också en del av hundarna gör. Har man nu byggt upp en bra relation med sin hund så kommer den att med glädje lämna över sitt byte till sin stolte ägare.

Men frågan är då - Passar dessa hundar verkligen som sällskapshundar? Svaret är tveklöst ja. De är utmärkta familjehundar då de är mjuka, vänliga, tålmodiga och trofasta. De är keliga utan att vara klängiga. Många kan uppleva dem lite kattlika då de lite avvaktande och vaksamt studerar en nykomling. Med andra ord så är det inte en hund som slänger sig om halsen på era gäster och önskar dem välkomna. Ägare till dessa hundar brukar säga att: Man äger inte en podenco ibicenco. Det är den som äger en.

Man glömmer gärna bort att våra hundar är rovdjur. När det gäller podencoiderna så är det extra viktigt att komma ihåg det. Det är avlade för jakt på småvilt. Så om vi inte är uppmärksamma så kan en och annan katt och kanin i grannskapet ryka med. De lär sig snabbt att familjens smådjur hör till flocken och dem rör man inte. Men den regeln gäller inte någon annanstans enligt de flesta av dem.

Även fast de kanske kan upplevas som nobla sagoväsen av era besökare så låt er inte luras av den fasaden. Ibicencon är en ytterst intelligent, aktiv och engagerad hund. De är mycket envisa och självständiga. Med andra ord uppfinningsrika. De ser med andra ord till att roa sig själva på ett sätt som kanske inte alltid uppskattas av den mänskliga delen av flocken. De är mycket nyfikna och vill gärna vara med och sticka ner nosen överallt. Så i takt med att du plockar i skräpet i soppåsen så plockar de upp dem. De kommer att testa alla era gränser till bristningsgräns men det är bara att hålla ut. Förr eller senare så tröttnar även en podenco. Glöm inte heller att de är förklädda kängurur och även klättrare av mästarklass. Så staketet runt trädgården måste vara högt. Tro inte att du kan springa ikapp din hund om den har rymt. Utan du får allt sätta dig ner och vänta tills han eller hon bestämmer sig för att gå hem igen.

Det är en ras som kräver mycket motion och hjärngympa för att komma till sin rätta. Så här krävs det en aktiv familj och inte några soffpotatisar. Saker de uppskattar att göra är spår, agility, lure coursing, cykling, apportering och naturligtvis långa naturpromenader som stimulerar alla deras sinnen. De är en frisk ras utan några ärftliga sjukdomar så man kan räkna med att få behålla sin vän mellan 12-14 år på våra breddgrader. De måste tränas med mjuka träningsmetoder. ALDRIG med hot och slag. En podenco som känner sig kränkt kommer att ta första bästa tillfälle i akt till att lämna dig. I det fallet så kan de vara mycket långsinta. Utan man måste helt enkelt vara uppfinningsrik för att motivera sin PI till att göra det man själv vill. 

Det är inte en hund för dig som när tävlingsdrömmar inom bruksgrenarna. Visst kan de bli otroligt duktiga inom de grenarna men det bara så länge som de själva har lust. Så träna gärna för skojs skull. Som ägare så måste man också vara fysiskt aktiv och kunna ta med sig sin hund. Ibicencon trivs inte ensam och helst inte ens som ensamhund. De har en stark flockkänsla och vill vara med sin flock. En ensam podenco är ofta en olycklig podenco. Det här är alltså en ras för dig med mycket humor, självdistans och mängder av tålamod. Men jag kan lova, att ert gemensamma liv inte blir långtråkigt.

  La Podenquera



*En rasbeskrivning kan bara vara en generell beskrivning. En ras består av ett otal individer som alla är unika.