Rescues.

Runt Meddelhavet finns det många organisationer och föreningar som driver hundshelters. Podencoiderna är väl kända i sina hemländer som jakthundar och dessa vill man inte ha som sällskapsdjur. Den rådande uppfattningen är att de är omöjliga att ha inomhus. Därför är det nästan omöjligt för dessa shelters att omplacera dessa hundar i hemländerna. Om man bara ser till att en podencoid får den stimulans och aktivering som de behöver så är de underbara familjemedlemmar och kan med fördel även trivas i en lägenhet. Läs mer om hur de är att leva med under raspresentationerna. Det är ett stort problem framför allt i Spanien och Portugal, med ett mycket stort antal övergivna podencoider efter varje jaktsäsong. De dumpas då oftast av vid en väg långt hemifrån så att de inte ska hitta hem igen. Det handlar då ofta om hundar som av någon anledning inte hållit måttet under jakten eller för att man helt enkelt inte vill föda så många hundar under mellantiden. Man väljer då istället att spara några få avelshundar och föda upp nya till nästa säsong istället. Men man ska inte tro att alla hundarna är övergivna. Många hundar har också rymt hemifrån eller har avvikit under jakten och sedan inte hittat hem igen. Det är lag på att alla hundar i Spanien ska vara chipmärkta men det efterlevs tyvärr inte alltid då det ju medför en ökad kostnad för ägaren. Men medvetenheten bland jägarna har ökat och det förekomer faktiskt nu att jägarna istället för att överge sina hundar lämnar in dem på rescuecenters. Ett annat mycket stort problem i Spanien är hundstölder. Mängder av podencos och galgos stjäls, framförallt inför jaktsäsongerna. Det kan ibland ske under gräsliga former där man sätter eld på delar av hundstallarna för att fördröja jakten på tjuvarna. Ägarna måste då koncentrera sig på att försöka rädda så många andra hundar som möjligt. Det har även förekommit att man skjutit vilt omkring sig. Hundar som är chipmärkta är inget problem för tjuvarna. Med ett enkelt snitt så avlägsnas bara chippet, så många jägare föredrar fortfarande att tatuera sina hundar i örat. När sedan jaktsäsongen är över så dumpas dessa stulna hundar och de som har tur blir omhändertagna av ett hundshelter och hamnar kanske hos en ny familj i nordeuropa. De mindre lyckligt lottade går ofta en svältdöd tillmötes. Om de inte dör av svält så drabbas de av sjukdomar och skador som leder till en alltför tidig död i de flesta fall. De hundar som förmedlas är främst från Spanien och Portugal. På Malta så är Faraohunden högt skattad så man hittar dem aldrig på hundshelters. Hur situationen ser ut i Italien vet jag tyvärr inte men jag har aldrig stött på en Cirneco från ett shelter. Om ni går in på underrubrikerna så hittar ni där länkar till omplaceringsförmedlingar, både svenska och utländska.   La Podenquera   * Se gärna den omskakande videon Why? Por qué? Varför? under Videos.